Så var ännu en körpraktik över. Denna gång var det fem veckor praktik på Arriva som kör pågatågen för skånetrafikens räkning. Jag såg fram emot att få komma ut och köra igen, men måste nog erkänna att jag hade mina fördomar kring att köra motorvagnståg. Fördomar som kom helt på skam skulle det visa sig.
Dom flesta som ska bli lokförare verkar ha en uppfattning att lok och vagnar är det som gäller om man ska köra tåg ”på riktigt”. På godstrafiken drar man ofta tunga och långa tåg, bromsningen måste planeras i god tid på grund av lång tillsättning och lossning av bromsarna, man växlar och bromsprovar, ibland gör man uppgift till förare själv, man måste planera sin körning utifrån hur banan ser ut med upp- och nerförslut, strömlösa sektioner, lövhalka o.s.v. Köra motorvagnståg kan väl vilken apa som helst…väl?
Pågatågen är idag av typen Coradia Nordic littera X61, tillverkat av den franska koncernen Alstom. Tågsättet består av fyra fast sammansatta vagnkorgar och är 74,3 meter långt.Tågen tillverkades i Tyskland, men en del av monteringen och testningen sker i Västerås. 70 tåg är levererade och 30 till är beställda. Ungefär.
Hur är då X61 att köra? Mycket bra skulle jag vilja säga. Dom accelererar bra, rullar mycket lätt, bromsen tar nästan omedelbart och på ett bra sätt. Dom är lätta att köra rent tekniskt. Hytten är bra ljuddämpad och förarstolen bekväm om man ställer in den rätt. Men det ställer helt andra krav på föraren när det gäller linjekännedom och hur tekniken i tåget och ute på banan fungerar. Man har t.ex. ingen sand med sig att använda för att få traktion när lövhalkan sätter in. Jag upplevde att jag lärde mig mer om ATC:n och baliser än när jag körde för GC. Här gäller det att veta precis vilka baliser som uppdaterar ATC:n eller ej. Var ska man börja bromsa och var kan man gasa på? På godstågsidan är det ofta trafikledningen som genom signaler berättar vad som ska hända, det vill säga om man ska in på sidan för att släppa fram ett tåg eller om man ska stanna för att byta förare eller övergå till växling. På pendlartrafiken är det oftast grönt ljus hela tiden så det gäller att man som förare har koll på var man ska stanna när man kommer farande i 160 km/h och man ser knappt hundra meter framför sig. En annan skillnad är att man är aktiv hela tiden. Man stannar och släpper på eller av resande i princip hela tiden. Man kör sällan längre än 5 – 10 minuter innan man ska stanna igen. Dagen går otroligt fort.