Veckan som gått har har varit ganska intressant. Jag har haft med en elev i hytten från Trafikverksskolan i Ängelholm. Hon kallar sig fannybany på sin blogg, men jag väljer att för enkelhetens skull kalla henne Älva. Älva började sin karriär inom järnvägen med att för två år sedan börja plugga till järnvägsingenjör. Fast nu ska hon sadla om och bli lokförare. Älva är en glad och öppen tjej som gillar både järnväg och hästar. Av någon konstig anledning jämför hon alla kostnader i livet med hästbranschen. En begagnad volvo kostar som si och så många hästar, en ny klocka kostar som en halv häst och så vidare. Älva har skön humor, skinn på näsan och kommer i framtiden att bli en utmärkt lokförare.

Det är inte bara roligt med sällskap i hytten på turerna, det är även nyttigt för oss förare. Man får många frågor om både ditt och datt, så turerna blir lite repetition av TTJ och föreskrifter även för mig. Ibland upptäcker man att man nästan har glömt bort vissa bitar som man faktiskt ska kunna, men som man sällan använder. Hur som helst så gick veckan fort med Älva.

På måndagen började vi tidigt i Malmö med en passresa upp till Halmstad för att där ta emot ett tåg och köra det vidare till Göteborg. Strax efter att vi lämnat Malmö med SJ-tåget, så föll kontaktledningen ner på marken i Arlöv. Detta innebar att tåget som vi skulle ta emot inte kom iväg. Efter ett par timmars väntan i Halmstad så bestämdes det att vi skulle ta ett annat lok och köra vagnarna som redan fanns i Halmstad till Göteborg. Detta gjorde att Älva och jag fick starta upp ett Rd-lok, växla fram till vagnarna och klargöra och bromsprova hela tågsättet själva. Efter lite strul med tågnumret så kom vi äntligen iväg tre timmar sent.

Vid midnatt var det dags att rulla iväg mot Malmö igen, och när vi närmade oss hallandsåstunneln så fick Älva ta över spakarna för att köra sitt första tåg någonsin och på köpet även igenom den berömda tunneln. Vi anlände Malmö godsbangård utan problem och parkerade loket på spår 12. Nu var det dags att åka hem för att sova, då nästa tur skulle börja redan klockan 18 på kvällen.

Vi skulle köra ett godståg från Malmö upp till Nässjö för att där sova och köra ett nytt tåg hem igen på morgonen dagen efter. Vi rullade ut från Malmö i rätt tid och efter Hässleholm tog Älva över spakarna och körde sedan hela vägen till Nässjö. Väl i Nässjö bestämdes det att vi skulle köra ett senare tåg än planerat hem, så vi skulle få gott om tid att sova på.

Älva spakade tåget själv hela sträckan söderut och i Malmö hjälpte jag till lite när vi skulle packa tåget så kopplen i tågsättet slackades. Älva växlade ut loket till uppställningsspåret och så var passet slut.

Vi skulle egentligen vara lediga på torsdagen, men Älva och jag bestämde oss för att ta ett extra pass till Karlshamn när driftens vädjan kom ut som sms på onsdagsmorgonen.

När vi på torsdagsmorgonen såg i datorsystemet vilket lok vi skulle ha under dagen så visade sig att vi skulle köra Rc4 1290, GreenCargos finaste lok. Det enda kvarvarande orangea Rc-loket i drift. Vilken tur hon har Älva!

Älva ville njuta av turen på denna fina sträckning som Blekinge Kustbana faktiskt är, så jag körde hela vägen från Malmö till Karlshamn. Men när det på eftermiddagen var dags att växla ner till Stillerydshamnen för att hämta våra vagnar, så satt Älva bakom spakarna. I Sölvesborg, där vi hänger på fler vagnar, så tog jag över, men sedan fick Älva köra igen. Vid ankomsten till Malmö så packade Älva tåget och hängde av innan vi växlade undan loket till uppställningsspåren. Nu skulle sista passet på fredagen innebära två turer fram och tillbaka mellan Malmö och Trelleborg.

När vi dök upp på GreenCargo på fredagsmorgonen så blev det dock lite ändrade planer. Jag skulle tydligen ha uppföljning med en instruktör, så stackars Älva fick sitta i Malmö och vänta medan jag körde fram och tillbaka till Trelleborg med instruktören. Men Älva lyckades fylla tiden med att plugga broms och läsa hela min blogg (!).

Efter att jag gjort första rundan så var det dags för nästa. Älva och jag gick ut på I-gruppen för att ta emot ”snigeln”, ett 3000 ton tungt godståg från Borlänge, som oftast bara rullar i 70 km/h, därav namnet. Vi tog över och rullade iväg mot Trelleborg. Jag körde ut från Malmö, men sedan tog Älva över. I Trelleborg hängde vi av vagnarna, växlade runt dom bägge multade loken och anmälde oss klara att köra tillbaka utan vagnar till Malmö. Älva tyckte nog det var intressant att jämföra körningen med två ensamma lok respektive ett godståg som väger ett par tusen ton.

På väg tillbaka kom åter ett sms från driften med frågan om någon kunde hämta ett godståg i Nässjö, så jag ringde och tog passet direkt. Älva skulle då få ta ett tåg från Malmö central hem till Helsingborg.

Efter att ha parkerat våra lok på lokuppställningen, så tog vi en taxi bort till centralen. Älva köpte en biljett, men jag såg att det var min gamla handledare från Arriva som skulle köra pågatåget. Vi ställde oss på rätt ställe på plattformen och när pågatåget gled in och stannade så knackade jag på förardörren. Älva fick givetvis åka med där framme upp till Helsingborg. Dom gled iväg och jag gick bort till mitt SJ-tåg för att ta mig till Nässjö.

När jag satt på tåget på väg norrut som fick jag ett sms från Älva. Hon var överlycklig. Tydligen hade hon fått köra hela vägen från Malmö till Helsingborg. Vilken tur det tjejen har. Under sin första vecka har hon fått uppleva mer än vad många elever gör på hela första LIA:n. Älva har kört på västkustbanan, södra stambanan och blekinge kustbana. Hon har kört ensamt lok och multade lok. Hon har till och med kört Rc4 1290. Hon har kört lätta tåg och hon har kört ett av dom tyngsta tåg vi har i söder. Hon lyckades till och med få köra pågatåg. Hoppas hon blev nöjd…

Vill ni läsa Fannybanys blogg, hittar ni den här >>>>>