Nu var det bara sista turen över åsen kvar. Denna skulle ske sent på onsdag kväll. Järnvägsmuseums fina Rc1 1007 skulle dra brunvagnar med resenärer från Ängelholm upp till Laholm och tillbaka till Ängelholm med stopp på bägge turer i Båstad Södra. Martin Öhlin skulle köra. Längst bak i tåget gick dieselfinkan som försörjde tåget med ström. Jag och några andra bestämde att vi skulle åka hela turen över åsen och tillbaka på dieselfinkans veranda. Jag klädde mig varmt för jag Fortsätt läsa
Sveriges Järnvägsmuseum har givetvis också uppmärksammat att banan över åsen kommer att försvinna och velat göra något kul kring detta i övrigt ganska tråkiga faktum. Man ville köra det absolut sista tåget över åsen och då även sälja biljetter till detta evenemang. Egentligen hade transdev det absolut sista tågläget innan banan stängdes, men man ställde in det tåget så att sista turen skulle bli järnvägsmuseets färd från Båstad Norra till Ängelholm. Några dagar innan turen Fortsätt läsa
I dagarna öppnar trafiken genom Hallandsåstunneln. Det är som bekant ett projekt som tagit oerhört lång tid, kostat oerhört mycket pengar och som varit oerhört komplicerat. Jag väljer ingen sida i debatten kring åsen, men som gammal tågklarerare som kört banan ofta, så vet jag hur välkommen tunneln är. Kapaciteten ökar enormt och många tråkiga situationer kommer att undvikas! Fortsätt läsa
Nästa stora event som jag var med på var när elektrifieringen av järnvägen i Sverige firade 100 år. Tanken var att det skulle köras eltåg från Gävle upp till riksgränsen i norr och tillbaka. Det skulle även köras en del turer kors och tvärs under resans gång. Eventet bestod av två tågsätt.
Ett eltåg som drogs av det gamla rapidloket Ra 846 samt ett transporttåg som drogs av Da 888.
Som vanligt utgick vi skåningar från Ängelholm. Vi avgick måndagen den 17:e augusti med ett Da-lok och två vagnar. Trots detta gick resan långsamt och vi landade tidigt på morgonen den 18:e i Gävle. Efter lite sömn och frukost, så växlades ett betydligt större tågsätt ihop som avgick strax innan lunch mot Helgum där vi skulle övernatta på ett sidospår. Tågsättet bestod bland annat av loken Da 888, Pa 27, D 101 och T43 235.
Morgonen efter avgick vi tidigt på för att inte komma för sent upp till Boden där vi skulle göra ett kort uppehåll. Vi körde i 60 km/h och stannade ungefär var femte mil för att känna av lager och smörja de gamla loken. Efter Boden rullade vi vidare mot Luleå där vi skulle övernatta. I Luleå tog det ett tag innan vi hittade spåret som vi skulle stå på över natten, men när vi hittat rätt och kopplat in oss på tågvärmeposten, så passade jag på att smita ner till tågex och hälsa på tågklarerarna. Det är ju inte varje dag man är i Luleå.
Dagen efter så förberedde vi eftermiddagens aktiviteter. Vagnar skulle fekas och vattnas och T43:an behövde tankas. Sedan skulle eftermiddagens tågsätt växlas samman. På eftermiddagen körde vi tre turer mellan Luleå C och Norra Sunderbyn. Först stod D 101 som jag och Ralf bemannade och längst bak i aktern stod Pa 27. Det var fantastiskt kul att köra D-maskin. Att bromsa med K16-ventil är lite speciellt, men jag kom snabbt in i dom rätta takterna och njöt av färden. Vädret i Norrland var bättre än på länge och solen sken från en molnfri himmel. Det kunde inte varit bättre.
På kvällen efter körningarna, växlade vi samman transporttåget igen och avgick mot Boden där vi skulle tillbringa natten. Morgonen efter avgick transporttåget från Boden till Kiruna Malmbangård. Vi anlände till Kiruna vid lunch och började genast förbereda eltåget som på eftermiddagen skulle avgå mot riksgränsen. Först körde Pa 27 och sist fanns D 101. Efter lite strul kom vi iväg och det kändes overkligt att åka längs denna fantastiska järnvägssträcka dragen av Sveriges äldsta ellok, byggd enkom för malmtrafiken på denna bana. Vädret var perfekt och vyerna helt underbara. Vilken resa!
Framme i Vassijaure så avslutades tågfärden och vi körde en spärrfärd vidare mot Riksgränsens snögalleri. Ett tåg kan ju inte vända på linjen och vi kunde inte köra in till nästa driftplats i Norge, så det hela löstes på detta sätt. Vi körde så långt in i snögalleriet vi kunde innan gränsen, sedan fick folk gå den sista biten in. Just vid gränstavlorna är en strömlös sektion, så det är ju lite knepigt att komma ända fram med ett eltåg. Efter ett kort uppehåll, så vände vi tillbaka nu med D 101 som dragare. När vi kom tillbaka till Kiruna var det redan mörkt. Vi tömde tåget och växlade undan oss för natten. När jag kom in i manskapsvagnen så upptäckte jag att någon glömt fönstret i köket öppet med lamporna tända. Inte så smart i Norrland på sommaren kan jag lova…
Dagen efter så hade vi på transporttåget en lugn dag. Eltåget skulle till Porjus och Harsprånget, medan vi avgick till Gällivare där vi hade en fyra timmars paus innan eltåget anslöt. Efter Gällivare och lite växling, åkte vi till Boden där natten mellan lördag och söndag tillbringades. Hela söndagen ägnades åt transport av vårt tåg till Helgum, precis som på uppresan, och på måndagen fortsatte resan ner till Gävle där vi skåningar bordade ett tåg söderut till Stockholm. Väl i huvudstaden bytte vi till nattåget och åkte vidare mot skåne. Snacka om att jag somnade gott på tåget. Jag vaknade först i Lund, där jag bordade ett pågatåg hem.
Det hade varit en lång resa med mycket jobb och lite sömn. Många timmar på loken och mycket smörjning. Men vilken resa! Helt fantastiskt. Ett minne för livet!
Nu ska jag gå och sova. I morgon ska jag köra invigningståg genom hallandsåsen. Rapport kommer! Men redan nu kan ni få se bilder på invigningståget…
Det har varit ett händelserikt år för Sveriges Järnvägsmuseum. Jag ska beskriva året lite sammanfattande, men jag misstänker att inlägget ändå kan bli väldigt långt, så jag väljer att dela upp året i flera inlägg.
Det första stora eventet i år skulle gå av stapeln den 23:e maj. Järnvägsmuseum firade 100 år. Man satsade stort och planerade att ha två dagar med aktiviteter i Gävle på lördagen och söndagen. Man samlade det mesta som fanns i järnvägssverige som var tillverkat före år 1900. Alla gamla klenoder drogs fram från utställningar och förråd. Man putsade och mekade, sydde tidsenliga kläder och planerade. Det var en jätteapparat som skulle fungera med massor av funktionärer och fordon. När lördagen kom var allt klart. Massor med människor dök upp och dom gamla tågen kördes fram och tillbaka över bangården så att folk kunde se och uppleva alla dessa gamla skönheter.
Vi från Ängelholm körde upp till Gävle redan på torsdagskvällen. Vi drog med Da820. Längs vägen skulle vi stanna och koppla till diverse vagnar som skulle vara med på eventet. Det var gamla vagnar, så resan gick långsamt. Sista sträckan upp till Gävle gick i 40 km/h. På lördagen skulle jag ingå i ett växlingslag som hade till uppgift att lägga klotväxlarna på bangården så att alla tåg kom in på rätt spår på stationsområdet. Det hela slutade med att jag agerade signalgivare hela dagen då många av tågen antingen skulle backas in på området, eller backas ut från museet. Uniformen jag fick passade perfekt förutom mössan som var ett helt nummer för liten. Efter en timme på min skalle, gjorde det så ont att jag höll på att avlida. Jag skippade den och bar istället min egen lokförarkeps från början på 1900-talet resten av dagen.
När vi körde hem från eventet på måndagen så passerade vi Knutpunkten i Helsingborg med vårt tåg. Det var lite kul att köra igenom med brunlok där kollegorna stod med sina motorvagnar i väntan på avgång.
Järnvägsbloggen 