När T14 infaller kommer ytterligare en epok att gå i graven. Alvesta driftplats ska fjärrstyras från Malmö. Andra helgen i december släcker och låser lokaltågklarerarna sin tågexpeditionen för alltid. Alla inblandade har gjort sitt yttersta för att övergången ska gå smidigt och med minsta möjliga friktion. Nu vet dom flesta att det ändå kommer uppstå problem och situationer som måste lösas ut efter resans gång. Jag skänker i alla fall mina kolleger i Alvesta, som blir av med sina jobb, en tanke och en önskan att det löser sig för dem. Få har valt att riva upp sina liv och flytta med till Malmö. Det kan jag förstå.

I och med övertagandet har alla från malmöfjärren som ska köra driftplatsen varit på besök i Alvesta för att se hur bangård och plattformar ser ut i verkligheten. Detta för att öka vår förståelse för trafikflöden och egenheter när vi kör ställverket från Malmö. Denna gråmulna dag i november åkte jag och fem kollegor norrut mot Smålands mörka skogar.

Resan började med att jag hade en timme att ”döda” i Lund. Jag köpte en kaffe och gick runt och bekantade mig lite mer ingående med denna driftplats också. Jag har åkt till och från Lund många gånger i mitt liv, men aldrig stått och studerat trafikflödet så som jag gjorde denna morgon. Nördkunskaperna har satt sig rejält när man vet precis på minuten vilka tåg som kommer och går, vilka tågnummer dom har och vilka spår tågen anländer och går ifrån. En yrkesskada helt enkelt. Jag såg också den nya gångbron som uppförts i bangårdens norra ände. Den känns väldigt onödig, men politikens nya högborg har uppförts strax intill så…

Även på öresundståget upp till Alvesta sitter man och följer med i trafikföringen. Det är kul när man vet vad som händer på grund av kollegernas tågföring i Malmö. ”Har vi ett godståg framför oss? Nu har vi nog vänta stopp in i Hässleholm? Dom har lagt ut för pågen mot Finja, vi har ju tappat fyra minuter sedan Lund.” Jag fick även en liten aha-upplevelse när jag såg utdragsspåret och spåret mot terminalen i Vislanda.

Väl framme i Alvesta gick vi runt till olika strategiska punkter för att se på växlar och signaler som kunde vara intressanta. Staden bjöd kanske inte på sitt bästa väder, men det var en nyttig utflykt tycker jag nog ändå.

Ovan ses växel 435 som i vissa relationer kan låsa sig fullständigt. Då måste man lokalfriställa växeln och lägga om den för hand. Hoppas man inte ansluter sig till den klubben. Nedan ses även en knasig placering av huvuddvärg och u-tavla. För att nå u-tavlan måsta man lägga förbi dvärgen till nästa mellansignal, och då har man inte samtidig infart. Flytta u-tavlan bakåt så får folk gå 20 meter längre till trappan, eller flytta signalen 20 meter framåt.

Det är väl dags att avslöja vad som är på gång.

Det är absolut inget som är definitivt än. Några detaljer är inte ännu inte klara. En hälsoundersökning återstår och jag behöver min familjs och min nuvarande arbetsgivares välsignelse. Men om allt går vägen så misstänker jag att inriktningen på bloggen kommer att förändras något. Troligtvis ska jag i januari nästa år ”byta keps” så att säga. Jag har nämligen fått en plats på lokförarutbildningen i Ängelholm. Man har testat och valt ut 35 elever av flera hundra sökande. Jag känner mig som ett barn inför julafton…

När vi ändå pratar om saker som fjtkl ogillar kan jag nämna några olika ”synder” jag och mina kolleger råkar ut för då och då. Here we go…

• Att bromsprova sitt tåg mellan Arlöv och Lund är ingen god idé. Need I say more?
• Inte heller att glatt ringa fjärren när man passerar Burlöv norrut för att meddela att tåget idag bara går i 70. Resonemanget ”om jag säger som det är innan avgång, kommer jag nog aldrig ut” är inget bra! Mm’kay?
• Att ringa sin drift vid problem INNAN man ringer fjärren är heller inte så lyckat. Ring fjärren först. I’m just sayin’.
• Att ringa vid infarten och påpeka att man idag är en mult eller trippel och behöver annat spår än normalt är heller ingen god idé. Mig kvittar det, men jag tänker på resenärerna som måste springa mellan de olika plattformarna. Aaait?
• Försök att pyssla klart med ATC:n innan man ringer fjärren. Ibland tutar det till rätt rejält. Så rejält att det nästan gör fysiskt ont i örat. Det blir nog någon förstärkning genom mobisiren, och det är inte skönt kan jag lova och jag är rädd om min hörsel. Alrighty then.
• Varför dra tunga lass över åsen på hösten med gamla trötta lok som knappt orkar dra tomvagnar på planmark. ”Bånnagas” från Båstad Norra på en sur T44 med 2000 ton i kroken och hoppas på det bästa. Halvvägs upp till Grevie är både sanden och tkl:s tålamod slut och info börjar kolla efter bussförbindelse Ängelholm – Halmstad. Inget förarbeslut, jag vet, men även planeringen borde tänka ett varv till ibland…over and out!

Tåget på bilden har som vanligt inget med texten ovan att göra…

Jag körde Lund – Arlöv. Kollegan körde Hässleholm – Lund. Dessa två sträckor är några av landets mest trafikerade. Det sägs att i rusningstrafik så är bommarna över alnarpsvägen endast uppe nio minuter på en timme! Jag kan rekommendera er att ta en annan väg med bilen om ni befinner er i området. Det som hände drabbade min kollega och är i efterhand lätt att skratta åt, men när det hände var det inte så kul.

Det uppstod ett bra läge att skicka ett godståg söderut från Hässleholm för att södergående X2000 blivit lite sent på grund av någon händelse norr om malmöfjärrens område. Kollegan ritade och planerade i sin graf, men snart insåg man att godståget inte skulle hinna hela vägen ner till Eslöv innan x:et var ikapp. Det fick bli in på sidan i Stehag. Två blockar innan Stehag gick tågvägen in. Detta skulle bli bra, x:et var inte i Höör än och trafiken på uppspåret var i Eslöv. X:et passerade Höör och tåget norrut lämnade Eslöv. Godståget i Stehag hade inte tagit infarten än…vad var det som hände? Ett samtal till föraren i x:et med en förklaring vad som var på gång ”Jo, det var ett godståg som skulle in på sidan, sen blir det kör igen”. Godståget var fortfarande på sista blocken. Vad i hela friden? Hade det gått sönder? En påkörning? Som grädde på moset var föraren inte inloggad i mobisiren. Tiden gick. Nu stod x:et stilla i säcken med ett öresundståg bakom och strax ännu ett tåg till då pågen hade anlänt Höör och snart skulle lämna för vidare resa söderut. Och trafiken norrut var spärrad då tågvägen för godståget på nerspår in till sidan korsar uppspåret i Stehag. Telefonen ringde ilsket på alla linjer. Till slut får kollegan tag i föraren av godståget och undrar om något hänt eftersom man inte kör in i Stehag? ”Nääää” säger föraren lite lojt ”jag gillar inte vänta stopp, så jag väntar på bättre signalbild”…ibland undrar man?

Jag har ingen bra bild att illustrera berättelsen ovan, så jag bjuder på ett nytvättat Rc från Malmö Central en tidig morgon i oktober. Och bara för att vara extra tydlig…tåget på bilden har inget med berättelsen ovan att göra.

Jag stod ju som bekant och häckade i Billesholm i söndags, som en annan ”trainspotter”, med kameran i högsta hugg. Även om jag inte anser mig vara en tågnörd, slog mig tanken efteråt om jag skulle anses vara just tågnörd eller om jag kunde skylla utflykten till Billesholm på mitt fotointresse? Ska jag vara ärlig är det nog en kombination. Nu spelar det i och för sig ingen roll vad folk tycker, för det var en underbar höstdag för tågskådning. Medan jag väntade på x:et tog jag tillfället i akt att bekanta mig med stationshuset i Billesholm.

Billesholm var förr en riktig järnvägsknut och hade en tid två stationer. En av stationerna hade stationsskylten ”Billesholm” på sig och var belägen så den betjänade sträckan Billesholm – Bjuv – Hyllinge. Denna station kallades i folkmun ”Lille Station”. När linjen lades ner 1940 övergick stationsskylten till det nuvarande stationshuset som före det hette ”Billesholms Grufva”.

Det är något speciellt med gamla stationshus. Jag vet inte vad det är. Kanske är det tanken på alla händelser som säkert inträffat här. Glädje att återse nära och kära, sorg att behöva skiljas, allt sådant som dagligen inträffar på en sådan här plats. Kanske är det för mig en fascination över öde och övergivna platser, märkta av tidens tand och människors hand? Eller en vag beundran över yrkesskickligheten och resurserna som ofta lagts ner på uppförandet av dessa vackra byggnader. Att bygga ortens tågstation var ett prestigefyllt projekt för varje arkitektfirma när det begav sig.

Idag är stationen i ett bedrövligt skick. Underhållet är eftersatt och byggnaden är nyligen såld till ett företag från Eskilstuna för den blygsamma köpeskillingen 165 000 riksdaler. Underlig strategi tycker jag, då man planerar att återuppta persontrafiken på sträckan med trafikutbyte i just Billesholm. Men vad jag har förstått var det försäljning eller grävskopan som gällde.