Jag har varit med om något mycket spännande och intressant. Men jag varnar er redan nu. Detta blir ett långt inlägg. Nu ska ni få höra.
Det hela började på onsdagen då jag på kvällen anslöt min namne, a.k.a Vkm Ö, i Ängelholm. Vi inkvarterade oss i SJVM:s vagn, So11 2959, från 1934. Detta är en vagn som blivit ombyggd från WL11 till förstaklassig ”vandrarhemsstandard” av SJ till kulturtåget och hette då S28LT. Här finns toalett med dusch, några hytter med skrivbord och några hytter utan. Martin snöt genast direktörshytten medan jag ödmjukt installerade mig i en 1:a-klass hytt. I vagnen finns även ett stort vardagsrum med pentry och rinnande vatten. Här spenderades kvällen med lite traditionsenlig tågporr på TV:n, vilket innebär en dokumentär om Dm3 som avnjöts tillsammans med en kall öl. Vi kom i säng i hyffsad tid, det vill säga alldeles för sent, då vi skulle upp tidigt på torsdag morgon.
Klockan 04:30 var det revelj. Vi klädde oss och lommade iväg mot lokstallet. Martin gick upp till kontoret för att sätta på lite kaffe medan jag bytte om till lämpligare kläder. Efter kaffet startade vi den lilla lokomotorn och drog ut Ka 692 på gården. Idag skulle vi nämligen provköra ett ånglok efter vinterns alla reparationer. Vi förberedde allt vi skulle och klockan 05:00 började dom första försiktiga rökslingorna leta sig upp genom skorstenen. Vi matade fyrboxen försiktigt med ved under hela förmiddagen och sakta men säkert började temperatur och tryck öka i panna och lok.
Fram emot vanlig morgontid anslöt Anders leden och vi beslutade oss för att få upp tågvärmekabeln på resgodsvagnen F1 25074 som också renoverats under året som gått. Efter lite pyssel där Anders bevisade att uttrycket ”gammal är äldst” gäller i högsta grad bakom vår stallport, var kabeln på plats i sitt nya metallskydd. Snart dök även Tobias upp för att förbereda testkörningen av ångloket. Han kontrollerade status på panna och fyr innan han gick loss på att smörja allt som ska smörjas på ett ånglok innan körning, vilket inte är så lite det. Han försökte även lära mig lite om den ädla konsten utsmörjning, vilket han snabbt gav upp. Efter lunch dök även Lasse upp ivrig att göra en insats. På eftermiddagen kom också Claes, a.k.a stallkneckt H och Jimmy för att hjälpa till.
Vi hade tågläge mellan Ängelholm och Åstorp klockan 16:45 som 34715, så vid 16 började vi göra oss klara för att växla fram till växel 128 med resgodsfinkan på släp. Eftersom det blivit lite förseningar i ordinarie trafik dröjde det lite innan vi fick lokalt och kunde växla ut oss till spår två för avgång mot Åstorp. Vi backade hela vägen till Åp med vagnen i fören på loket. Tobias var eldare, Martin förare, Claes agerade förarbiträde och jag var bara i vägen. Väl ute på linjen slets jag mellan att som tågintresserad bara njuta av färden eller som fotograf dokumentera allt jag såg och var med om. Det var första gången jag åkte ånglok i hytten. Jag njöt i fulla drag. Vilken upplevelse! När vi närmade oss Åstorp såg jag på fristående försignalen att vi hade ”vänta stopp” medan stallkneckten ringde fjärren för att begära infart till driftplatsen. Det blev spår 4 i vanlig ordning. Väl framme kontrollerade vi att allt stod rätt till med loket. Efter en snabb rundgång via spår 1 stod så loket på rätt sida om vagnen. Vi väntade på vårt läge 18.20 då vi skulle gå som 34716 tillbaka till Ängelholm. Under tiden anlände pågatåget till spår 3 från Helsingborg och pågen till spår 1 från Hässleholm.
En rokad skedde i hytten inför tillbakaresan. Claes tog regulatorn, Martin fick på eldarkepsen, Lasse tog post vid kolluckan i tendern och Jimmy släppte generöst sin plats i hytten till mig. Tack för detta Jimmy, det uppskattas mycket! Färden tillbaka gick smidigt och lätt och jag tillät mig studera verksamheten i hytten mer ingående än på ditresan. Värt att notera är de olika stilar som förekommer bland personal och förare. Eldare B utför sitt värv med en saklig beslutsamhet medan Vkm Ö är mer av ninjatypen. Snabbt ska det gå. Resultatet blir säker det samma, det kan jag inte bedöma. Vi fick vänta lite på infart till Ängelholm, men när vi väl kom in kunde vi snabbt växla undan oss och lämna tillbaka växlarna till fjtkl. Denna gång i kontroll visade sig… Väl inne på området kopplade vi av godsvagnen vid vändskivan, för att sedan ta några extra turer fram och tillbaka på skolområdet. Nu fick både Lasse, Jimmy, jag och en polis(!) prova på att köra loket. Givetvis under vaksam uppsikt från både Tobias och Claes. Vilken upplevelse. Jimmy tog vant regulatorn, medan vi andra var lite mer trevande. Efter några rundor så parkerade vi loket utanför stallporten och förberedde det för avsvalning under natten. När allt var klart blev det kvällsmat ur Vkm Ö:s frys. Efter detta gick jag, Martin och Tobias och duschade och bytte om för att avsluta kvällen med en kall öl och mer tågfilm i 2959.
Dagen efter gick vi upp vid 07.30 för att se hur mycket loket svalnat och släppt tryck. Tydligen tillräckligt för att kunna dra in i lokstallet, men först skulle all ånga och varmt vatten tömmas ur pannan. Nu återstår det bara att koppla ner loket för transport till Gävle och järnvägsmuseet där. Anade jag ett visst vemod hos Martin och Tobias? Kan det vara så att dessa bägge herrar fäst sig vid Ka 692 lite mer än dom vill erkänna? Jag är hur som helst enormt tacksam för denna upplevelse och hoppas att det kommer att bli många fler gånger för min del!
Järnvägsbloggen 