I dagarna öppnar trafiken genom Hallandsåstunneln. Det är som bekant ett projekt som tagit oerhört lång tid, kostat oerhört mycket pengar och som varit oerhört komplicerat. Jag väljer ingen sida i debatten kring åsen, men som gammal tågklarerare som kört banan ofta, så vet jag hur välkommen tunneln är. Kapaciteten ökar enormt och många tråkiga situationer kommer att undvikas!
Redan efter F1200-körningarna förra året, diskuterades vad som skulle hända under 2015. Vi var ett gäng från stallporten som tillsammans med Sveriges Järnvägsmuseums trafikansvarige, Henrik Reuterdahl, satt och pratade lite om ditt och datt. Plötsligt säger Henrik ”Ja, vi har mycket som händer nästa år. Museet firar 100 år, elektrifieringen av Järnvägen firar 150 år, och så stängs banan över hallandsåsen. Men frågan är hur vi ska kunna toppa F1200-körningen.” Alla satt tysta ett tag. Sedan sade jag ”Skulle varit kul om vi tog hit ett krokodillok från Schweiz…”. Alla var fortfarande tysta och jag kommer inte ihåg om något mer sades om detta. Men som vi alla vet hade vi besök av just en ”Krokodil” i höstas. Om det var jag som planterade detta frö i Henriks hjärna vet jag inte, även om jag faktiskt tror att det var just det jag gjorde.
F1200-körningen, SSB 150 år, 2014
Jag tar absolut inte åt mig utav äran av att loket faktiskt kom till Sverige. Det var andra personer som slet oerhört hårt med att ro iland det projektet. Bland andra Henrik Reuterdahl och Martin Öhlin.
Det har skrivits många spaltmetrar och publicerats tusentals bilder på denna krokodil, så jag tänker bara kort berätta om mitt möte med detta legendariska lok.
SBB:s Ce 6/8 III 14305 ”Krokodil” på plats i lokstallet i Ängelholm
Loket blev som bekant försenat i Tyskland på grund av ett lagerhaveri, så den tänkta färden över åsen samma helg som loket skulle anlänt till Ängelholm fick planeras om. Vi körde ner till Ystad med Da 820 på torsdag natt för att möta dom schweiziska resenärerna och deras vagnar. Dom anlände tidigt på fredag morgon och på eftermiddagen kördes tåget upp till Ängelholm. Sedan gick turen över åsen med D109 från ÖSJ som dragare. Jag åkte med som lots. Efter helgen åkte alla lok och vagnar vidare till Gävle för att nästa helg vara med och fira eltåg 150 år. Jag valde att stå över detta event. Man måste ju jobba lite emellanåt också. Krokodilen blev lagad och hon kom några dagar försenad till Sverige och hann tack och lov upp till jubileet i Gävle.
Veckan efter det kördes hon och hennes vagnar ner till Ängelholm igen. Nu skulle det minsann köras krokodil över åsen. Åter igen var jag med som lots. Vilket ståhej. Det stod folk över allt för att fotografera och för att få en skymt av detta berömda lok. Helt galet. Det var emellertid fantastiskt kul att vara med på denna historiska färd med loket som man bara kunde drömma om att äga som barn. Sidan i märklinkatalogen där krokodilen fanns, är helt utsliten!
När dammet lagt sig i Ängelholm efter krokodilens besök, började vi planera för finalkörningarna över åsen innan banan stängdes. Jag hade själv en plan som jag hade tänkt ut sedan länge och som jag hoppades skulle gå i lås…
Järnvägsbloggen 
Intressant och faktafyllt!
Bilderna medkänsla 🙂