Nu var det bara sista turen över åsen kvar. Denna skulle ske sent på onsdag kväll. Järnvägsmuseums fina Rc1 1007 skulle dra brunvagnar med resenärer från Ängelholm upp till Laholm och tillbaka till Ängelholm med stopp på bägge turer i Båstad Södra. Martin Öhlin skulle köra. Längst bak i tåget gick dieselfinkan som försörjde tåget med ström. Jag och några andra bestämde att vi skulle åka hela turen över åsen och tillbaka på dieselfinkans veranda. Jag klädde mig varmt för jag misstänkte att det skulle bli ordentligt kallt. Tåget avgick från Ängelholm och började sakta rulla upp mot Hallandsåsen.
Anders, Hasse och Sebbe på dieselfinkans veranda
Åter igen stod det massor med folk längs hela banan. I Förslöv och Grevie hade man till och med gjort banderoller med avskedshälsningar. Jag tror många kommer att sakna järnvägen över åsen. Plattformen i Båstad Södra var packad med folk när vi rullade in. Efter ett kort stopp rullade vi vidare till Laholm Västra där vi gick runt med loket. Nu skulle näst sista tåget över åsen avgå. Absolut sista tåget söderut och absolut sista gången ett orange lok med brunvagnar gick över kullen. Det kändes lite vemodigt men ändå högtidligt på något sätt. När vi skulle lämna Båstad för sista gången, ville vi göra det med en salut. Därför placerade vi en massa knallskott på rälsen framför tåget. När sedan tåget rullade över dessa så small det utav bara h-e. Vi hade givetvis förvarnat folk som stod omkring och jag och Hasse bevakade så att allt gick rätt och säker till. Vi rullade vidare söderut och när vi ankom Ängelholm stod öresundståget och väntade på att avgå som absolut sista tåg någonsin. Öresundaren avgick 00.14 från Ängelholm, klättrade över åsen och när den rullande in i Båstad Norra var en epok över.
Nu skulle all materiel tillbaka till Gävle. Här kommer min plan in. Jag hade nämligen tagit ledigt även dagen efter, då jag misstänkte att man behövde personal på transporttåget tillbaka till Järnvägsmuseum. Jag har ju länge haft en dröm om att få köra ett orange lok med bruna vagnar i kroken. Planen föll väl ut. Martin började köra från Ängelholm, och i Alvesta klev han av och lämnade över spakarna till mig. Jag skulle köra upp till Hallsberg, där en annan förare skulle ta över för sista sträckan upp till Gävle. Jag funderade lite på hur det skulle vara att köra Rc igen efter så många timmar med X61. Jag rullade ut från Alvesta och jag måste erkänna att det kändes helt rätt. Hon gick oerhört fint och allt kom tillbaka till mig direkt. Jag njöt av vetskapen att jag nu faktiskt körde ett orange Rc-lok. Det gick inte snabbt då vi hade ett ånglok med oss. Som lök på laxen hade vi även varmgång i ett av löphjulens lagerboxar. Vi stannade ofta och smörjde och kontrollerade temperaturen. När vi närmade oss Nässjö bestämdes det att vi skulle växla ur loket och ställa av det utanför lokstallarna i Nässjö. Det blev lite trixande fram och tillbaka, men allt gick bra och vi avgick från Nässjö 197 minuter sena. Genom att vi nu kunde hålla en betydligt högre hastighet och att alla smörjuppehåll försvann, så kunde vi köra in tid. Fjärren meddelades om dom nya förutsättningarna, och förutom ett tågmöte så hade jag vit blink hela vägen till Hallsberg. När jag rullade in i Hallsberg 4 minuter tidig såg jag att GC:s orangea Rc 1290 stod uppställd där. Jag stannade i höjd med Lasse som stod och väntade på att ta över spakarna, lämnade över och smet bak till min kupé och somnade som en stock. Jag sov som en baby hela vägen till Gävle och vaknade inte förrän klockan var 9 på förmiddagen. Jag hittade Johan och Hasse i Cronsteds vagn, där dom hade dukat upp frukost. Efter frukosten så var jag med när dessa bägge herrar delade på vårt tåg och växlade undan vagnarna. Jag blev körd till stationen och hoppade på SJ:s X40 till Cst. Här bytte jag till X2000 mot Hässleholm. På kvällen var jag hemma igen och när jag kröp ner i min säng bredvid min kära hustru så insåg jag åter igen att jag är en mycket lyckligt lottad man.
Kolla gärna detta filmklipp från SVT om sista turen över åsen
SVT – Sista turen över åsen
Järnvägsbloggen 
Varför dieselfinka?
Kunde inte RC loket förse tåget med ström?
Vi behövde ström till restaurangvagnen som loket inte kunde leverera.