I torsdags var det dags att dra till lokstallet i Ängelholm. Ciceron var Tobias den här gången. Martin var utsocknes på tjänsteresa och kunde inte närvara. Uppgifterna var att få till slidsmörjningen på Ka ångloket och att fortsätta slipa ner färgen på CFo4-vagnen.
Tobias och Claes gav sig på smörjrören. Tydligen har det kommit skräp i smörjrören till slidstyrningen vid en tidigare byggnation. Detta skulle nu lösas med en genomspolning av rören. Tobias hade tagit med vad han benämnde ”smörjrörsköljaradapter typ 3000” så nu skulle det nog lösa sig. Rören sköljdes med diesel och blåstes rena med tryckluft. Jag hoppas det löste sig. Jag var inte involverad i denna operation så jag vet inte riktigt hur resultatet blev.
Själv lade jag tillsammans med Lasse allt krut på den gamla vagnen. Det är en vagn med littera CFo4 som är byggd av Kockums i Malmö 1950, sista året som denna vagn tillverkades. Det är en tredjeklass sittvagn med kombinerad resgodsdel och tjänstekupé för tågpersonalen. 21 vagnar byggdes och endast en finns kvar. Nr 4463.
Vagnen är i mina amatörögon i ett hyfsat skick. Taket är dock sönderrostat, sidorna är också rostangripna och boogierna behöver tydligen bytas då det inte går att få tag på reservdelar. Inredningen är också kass. Mycket jobb blir det att få vagnen i ordning, men det ska nog gå. Jag angrep den tjocka svarta färgen på underdelen av korgen. Till min hjälp hade jag en pneumatisk nålhammare. Ett mycket effektivt verktyg, men man blir fort trött. Inte bara i armarna utan hela kroppen. Jag knackade ner halva vagnslängden ungefär innan jag gav upp. Lasse ruggade upp den bruna färgen med en excenterslip. Tusan vad stor yta en järnvägsvagn trots allt är. Det märks verkligen när man börjar slipa med en liten slip eller när man knackar rost med en liten hammare. Men det är bara att streta på. Man får föreställa sig resultatet för sitt inre medan man jobbar.
Efter arbetet blev det traditionsenlig korvgrillning vid vändskivan. Trots det hårda arbetet blev det en kväll med mycket järnvägssnack och många skratt. Jag ser redan fram emot nästa arbetstillfälle!
Järnvägsbloggen 