Jag satt nu på eftermiddagen och reflekterade lite över det gångna året och insåg hur mycket som egentligen hänt på lite drygt tolv månader.
Först och främst tänker jag på mina klasskamrater. Många kom till skolan helt utan järnvägsbakgrund. Folk som inte visste vad som var fram eller bak på ett lok. Folk som inte ens visste vad en räl var. Nu, efter ett år, pratar alla om termer och järnväg som den naturligaste sak i världen. Termer som atc-besked, signalbilder, trafikverksamheter, driftplatsdelar, hållställe, hjulplattor, styrventiler, balliser och huvudbromssystem. Alla skulle nog kunna väckas mitt i natten och svara på frågan vad snett höger i en växlingsdvärg betyder, eller att normalspårvidden på sveriges järnvägssystem är 1435 mm. Eller att maximal rälsförhöjning är 160 mm. Eller förklara skillnaden mellan hastighet och hastighetsbegrepp. Jag tror att alla kan, utan tvekan, vad en a- eller b-utliggare är. Eller berätta vad en CD-klassning är på ett vägskydd. Jag tror att alla är trygga med en VF-manöver och jag vet att alla kan byta bromsbackar på en vanlig godsvagn. Eller packningen i klokopplet på en bromsslang. Alla kan rabbla olika loktyper och littera på vagnar. Jag tror till och med att en stor del av klassen kan bestämma axelföljder på olika rälsfordon.
Jag tror inte många i klassen tänker på det, men jag lägger märke till detta och jag tycker det är roligt när jag kommer ihåg hur förtvivlade vissa personer var i början när vi blev översköljda med all järnvägsinformation. Idag är alla på god väg att bli riktiga järnvägare.
Jag tänker även på hur mycket jag lärt mig. Jag trodde jag kunde mycket om järnväg när jag jobbade på fjärren, järnvägsnörd som man är. Det skulle snabbt visa sig att det finns en hel värld där utanför TC, som man bara hade en vag uppfattning om som fjärrstins. Visst ville jag, och många kollegor med mig, gärna komma ut i verkligheten för att lära sig mer om järnväg. Arbetsgivaren vill givetvis också att vi ska komma ut för att få se lite av verkligheten, men som vanligt fattas det tid och pengar. På fjärren blir det gärna lite teoretiskt. Utanför väggarna på driftledningscentralen finns en praktisk värld som är så ofantligt mycket större än man någonsin kan tänka sig som modern fjtkl.
Jag tänker också på att jag för drygt ett år sedan inte hade kört en enda meter med ett riktigt rälsfordon. Idag har jag kört en uppsjö av olika loktyper på alla banor som trafikleds av Malmöfjärren förutom kust-till-kust banan, sträckan Emaboda – Karlskrona och Älmhult – Olofström. Nedan lägger jag upp en bild på varje loktyp jag kört under det gångna året.
Jag lägger också upp några bilder hur jag såg ut när jag kört för GC och Arriva. Inga nya bilder dock, jag har publicerat dom här på bloggen tidigare.
Jag lägger även ut lite blandade bilder som jag har från skolan, liorna och dom kurserna vi haft under hösten och våren.
Järnvägsbloggen 
Hej Martin. Jag provade mejla dig för länge sedan på ”fralle addressen” Antingen hade du ingen lust att svara eller kom det inte fram. Provade alldeles nyss men du kanske inte hunnit kolla. Du får gärna mejla mig då du ville ha kontakt på Tgojma880@hotmail.com mvh/Karl